Försvarsberedningens ordförande, Karin Enström viftar med diffusa hotbilder om terrorism. Det är efterhand ganska många som inte tror på det här för Sveriges del, man menar att terrorism är något man kan drabbas av som en asymmetrisk respons om man invaderar andra länder.

Den här bloggaren är inte så säker på det utan hävdar istället att terrorismen är ett monsturöst falsarium, en myt skapad av våra egna västliga medier och säkerhetstjänster och något man kan drabbas av när ett väsentligt politiskt skifte ska genomföras där vi inte känner oss tillräckligt rädda för att gå med på vad som helst. Lyssna på Donald Rumsfeld vid ett lunchmöte för två år sedan:

The perception of the threat is so low in this society that it’s not surprising that the behavior pattern reflects a low threat assessment. The same thing’s in Europe, there’s a low threat perception. The correction for that, I suppose, is an attack.

Och titta lite närmare på terrorismens historia:

Daniele Ganser: NATO’s secret armies linked to terrorism? (pdf)

“You had to attack civilians, the people, women, children, innocent people, unknown people far removed from any political game,” right-wing terrorist Vincezo Vinciguerra explained the so-called “strategy of tension” to Casson. “The reason was quite simple. They were supposed to force these people, the Italian public, to turn to the state to ask for greater security.”

Tydligare kan man nog inte uttrycka motivet. Läs mer om Operation Gladio och spänningens strategi som i Italien 1978 uppgick till som mest 2500 årliga terroristdåd utförda av högerextrema krafter, skyllda på vänstergrupper och organiserade under NATO av SISMI, CIA och MI6.

Detta hände mitt under det kalla kriget för trettio år sedan och motiverades med att man ville förhindra ett kommunistiskt maktövertagande i Italien. Så här sade en insider i organiseringen av operation Gladio, tidigare president Fransesco Cossiga, i Corriere della Sera 30 November förra året angående en video av Usama Bin Laden.

“From areas around the Palazzo Chigi, nerve centre of direction of Italian intelligence, it is noted that the non-authenticity of the video is testified from the fact that Osama bin Laden in it ‘confessed’ that Al Qaeda would have been the author of the attack of the 11 September to the Twin Towers in New York, while all of the democratic areas of, America and of Europe, with in the forefront those of the Italian, centre-left, now know well that the disastrous attack was planned and realized by the American CIA and Mossad with the help of the Zionist world to put under accusation the Arabic Countries and to persuade the Western Powers to intervene in Iraq and Afghanistan”

Slutsatsen att videon är en förfalskning förstärks av Benazir Bhutto som i en intervju från november förra året berättar att Usama bin Laden mördats, är han död kan han ju inte spela in videoband. Den påstådde mördaren, Omar Saeed Sheik, är inte heller vem som helst utan mannen som skickade 100 000 dollar till flygplanskaparen Mohammad Atta på uppdrag av ISI generalen Mahmood Ahmed, en avgörande transaktion som konfirmerats av FBI och spelas ner så här av 911 kommisionen:

To date, the US government has not been able to determine the origin of the money used for the 9/11 attacks. Ultimately the question is of little practical significance.

När det gäller den terrorism som ligger närmast oss, bombningarna i Londons transportsystem 7/7-2005 berättade federale åklagaren John Loftus i en TV intervju så här om den misstänkte huvudmannen bakom bombningarna.

…apparently Aswat was working for British intelligence

Läs mer om de märkliga omständigheterna här:
MI6 och Demokratins dödgrävare

FRA debatten är ännu inte slut, låt oss hoppas på ett avgörande nej.

Andra bloggar om fra, övervakning, avlyssning, demokrati, terrorism

I en insiktsfull artikel om kriget mot Iran i l’espresso från oktober förra året, elaborerar italienske NATO generalen och tidigare KFOR chefen Fabio Mini begreppet “Emergency politics“ som kännetecken för ett västligt säkerhetspolitiskt sammanbrott (övers.).

Strange connections and affinities have come into being in these last 15 years of worldwide military interventions of different kinds. Armies have been integrated with private soldiers, visionaries with mercenaries, business with ideology, and truth has gotten so imbued with lies that the propaganda’s logic can’t account for either. And one of the most unusual connections is the one that has been established between military staff, humanitarian workers and foreign policy, to such an extent that each of the three components can pass itself off as the other two. The main cement of this union is the emergency concept. Foreign politics has lost its nature of continuity in the relations between states and in the sphere of international organizations. It has been devoting itself for a while to running emergency relations, meaning extemporaneous relations connected to temporary and changeable interests or positions that are transitory and changeable to variable geometries.

Emergency politics följer en tidsanda där de politiska visionerna om människan, livet och framtiden tagit slut och ersatts med sporadiska och flyktiga emotionella ställningstaganden som driver politiken framåt genom reaktioner på uppkomna ‘tvingande’ nödlägen. Mini representerar tillståndet med följande politiska kapitulation av den franske utrikesministern Bernard Kouchner.

“We must prepare ourselves for the worst.”

Han understryker med följande tankeväckande kanonsalva i ansiktet på Frankrikes regering.

The attack against Iran will take place thanks to the newly-appointed French Foreign Minister Kouchner.

Möjligen är det inte så att det saknas visioner, tanke- och ansvarsförlamningen hos den politiska klassen kan också bero på att man arbetar för andra intressen än det egna landets eller att det saknas plats eftersom det finns en elefant i vardagsrummet med en vision om världsherravälde och i vars strategi, som av en händelse, många av de sporadiska nödlägen som uppstår tycks passa som hand i handske. Artikeln handlar om Iran men Kosovo ligger också nära till hands eftersom Mini var chef för KFOR-styrkan, det gäller även i olika grader Afghanistan, färgrevolutionerna i de gamla Sovjetstaterna, Dafur, Burma och nu Tibet. Bortom humanitära ställningstaganden har alla dessa oroshärdar geopolitisk betydelse. Mini nämner i förbigående också ett annat tillstånd som uppstått samtidigt med nödlägespolitiken.

There are no longer any armies able to defend their own territories or to provide defence in case of war.

Som man sade i Sverige medan hökarna i Washington tydligt klargjorde planerna på sitt trettioåriga världskrig -Det föreligger ingen hotbild. Och därmed förstås inte heller något motstånd. Det föreligger heller ingen vision, identitet eller pålitlig information och därför inte heller någon demokrati eller ens nation i någon vidare mening än ett mediemanipulerat skatteprotektorat. Det enda som verkar föreligga är -ett nödläge.

Mike Whitney:Putin Agonistes: Missile Defense will not be Deployed

The NSS is an unambiguous declaration of war against any nation that claims the right to to control its own resources or defend its own sovereignty against US interests.

Fabio Mini:”Operation Swarm” – War without End against Iran
Läs också:
Fabio Mini:Even Escape is an Art

Andra bloggar om politik, säkerhetspolitik, försvaret, nato, propaganda, demokrati, globalisering