Vad händer i Sverige? | yeslove

Vad händer i Sverige?

Posted by yeslove, November 3rd, 2007 | Print

Slutade så gott som helt att läsa Svenska tidningar och titta på TV för tre år sedan. Det var som att sluta röka, hjärtat kvittrade glatt och luften blev frisk att andas igen. Men inga skilsmässor är riktigt lyckliga, medierna är vårt kulturkitt, de håller ihop oss och anger ramarna för det offentliga samtalet, utan dem är vi inte längre samhällsvarelser i samma mening. Lämnade med en sorg över att bli systematiskt ljugen för varje dag, och det var ingen skillnad mellan privata och publika medier. Ett modernt sagoberättande hade växt fram i rasande fart och definierade verkligheten i fabelaktiga termer, så hade det inte alltid varit och skillnaden var påfallande. Nästan lika illa var det utomlands och processen gick att följa genom att jämföra nyheterna med material tillgängligt på nätet och få en nästan stereografisk bild av distortionen. Många konstaterade att man inte kan lita på medierna och ryckte på axlarna, min vän statskunskaparen förklarade att det berodde på att de var på väg in i upplevelseindustrin och att det som skedde var en helt naturlig process.

Det fanns en och annan i media som reagerade på propagandan, Åsa Linderborg var en, här i en över ett år gammal artikel i Aftonbladet:

Stormaktskryperi

Det enda som bekymrar oss mer än detta är att vänstern tycks vara förlamad av…, mediernas massiva desinformation, ….

Tillgång till någorlunda riktig information är en förutsättning för demokrati och man vill hoppas att folk kunde genomskåda desinformationen som en form av reklam för främmande makt och skaffa upplysningar från annat håll. Riktigt obehagligt blir det när desinformationen kryper in i riksdagspartierna, ta till exempel den här ett år gamla nyheten om Israels president:

Israeli police want to charge Katsav for rape

Israeli police recommended indicting President Moshe Katsav on charges of rape and sexual harassment.

… som i Sverige gavs mediautrymme förklädd till kritik av Putin…

TV4: Putin skämtade om våldtäkt inför världspressen

- Hälsa presidenten, som verkligen överraskade oss, sade Putin till den gästande premiärministern från Israel, Ehud Olmert. … – Han [President Mosche Katsav] visade sig verkligen kraftfull och våldtog tio kvinnor. Det trodde jag inte om honom. Vi är överraskade och avundsjuka.

… och föranledde vänsterpartiet att uppmana Reinfeldt att läxa upp Putin pga hans ‘kvinnosyn’.

- Fördöm Putins uttalanden om våldtäkt, Reinfeldt!

Men hur ska vi kunna förvänta oss några som helst krafttag mot handeln med kvinnors kroppar från en person som ger uttryck för en så snedvriden kvinnosyn?

Hans Linde menar att den svenska regeringen har ett ansvar att markera mot Putins uttalande.

Huh? Det var ju Katsav som våldtog sina medarbetare och inte Putin. Det feministiska partiet gör ingen reflektion över de Israeliska maktstrukurer som möjliggjort övergreppen. Det stora antalet pekar ju på en systematik som inte är möjlig utan ett tyst medgivande från omgivningen under lång tid.

Så långt kan det vara ett populistiskt utspel men det är märkligare än så. Det finns två sätt att tolka Putins kontroversiella uttalande, ordagrannt eller som en svidande sarkasm i ett diplomatiskt sammanhang. Den första är bara möjlig om man undanhåller eller inte känner till sammanhanget och det rapporterades såvitt jag vet inte i Sverige. Här är vad mötet handlade om:

Putin to PM: Using force against Iran could end in disaster

Russian President Vladimir Putin denounced any military operation against Iran in a meeting last week with Prime Minister Ehud Olmert. Putin told Olmert in the Moscow meeting that foiling Iran’s nuclear program could end in disaster for the world.

Olmert … saying, “The Iranians need to be afraid that what they don’t want to happen will actually happen to them.

De diplomatiska positionerna är alltså att Israel säger att den militära operation mot Iran man länge lobbat för kommer att äga rum medan Putin varnar för att det kan leda till katastrof för världen. Man kan då fråga sig om det ur diplomatisk synpunkt verkar rimligt att Putin inför Olmert i detta läge a.) uttrycker en uppriktig beundran för, eller b.) ’skämtar’ om den Israeliska presidentens våldtäkter? Eller om det istället är en förödande sarkasm riktad mot en machokultur som präglar Israels ledning och att Putin genom att framkalla välförtjänt skam faktiskt erövrade moralisk high-ground i en diplomatisk strid i syfte att försöka hindra ett kärnvapenkrig?

En sarkasm byter förtecken på betydelsen men genom selektiv rapportering kan medias spin ta Putins uttalande ut ur sitt sammanhang och hacka sönder det till en obegriplighet. Skälet är att ‘vi i väst’ tillsammans med Israel vill ha ett krig mot Iran. Det är det Vänsterpartiet med sin pressrelease ställde sig bakom.

Putin är i det här fallet den enda som med sin sarkasm vågade kritisera missförhållanden i Israel. Det var han som stod för en korrekt uppförandekod medan det feministiska riksdagspartiet istället blev apologister för systematisk våldtäkt.

En pinsamhet man kanske kunnat undvika om man kompletterat med andra källor än Svenska medier.

Andra bloggar om: , , ,

Comments are closed

Comments are currently closed on this entry.

4 Responses to “Vad händer i Sverige?”

Magnus Berg

Angående den systematiska lögnen du skriver om så läste jag, till frukost idag, ett kapitel av Naomi Kleins Chockterapi som handlade om Himmelska fridens torg. Jag har genom de medier som påverkat mig fått inympat att demonstranterna demonstrerade för demokrati och inget annat. Men Klein berättar historien om hur Kina, enligt Miltons Friedmans recept och direkta medverkan, bolagiserade Kina och införde marknadsekonomi. De statliga företagen köptes billigt av partieliten och för allmänheteten innebar Dengs revolutionära ekonomiska förändringar sänkta löner, högre priser samt avskedanden och arbetslöshet. Och det var detta som motiverade demonstranterna.

yeslove

Aha, ja där ser man…

Leif Erlingsson

Hej. Har av obegripliga skäl inte hittat din utmärkta blogg förrän i dag den 26 april 2008. Ska läsa hela. Eftertänksamt. Länkade genast till dig, från Intelligentsians blockering. Har samma erfarenhet som du, av att bara undantagsvis läsa tidningar, etc. Mycket sundare. Men som sagt i den senare bloggningen av dig “Politisk permafrost”, “Ingen svensk politiker kan med framgång yttra sig om något som ligger utanför det offentliga samtalet eller ifrågasätta ett gällande paradigm utan att utsätta sig för hån och marginalisering.” Eller som filosofiprofessor John McMurtry menar – inspirationen till mitt eget bloggnamn – att det inte är moralisk korruption som är intelligentsians blockering, utan ett loop-tänkande. Citerar mig själv, ”[McMurtry] talar alltså om ett “group-mind”; ett grupptänkande som inte bara avser den lilla gruppen utan som i dag sker synkroniserat över hela vår västerländska civilisation. . . . för medlemmarna i grupp-tänkandet, dit uppenbarligen de svenska riksdagsmännen hör . . . så förtjänar sådant ingen tilltro. Att det är på det sättet är en följd av att det strider mot grupp-tänkandet. Allt som inte är kompatibelt med grupp-tänkandet saknar a priori trovärdighet. När man förstår detta så är det enkelt att se vilka informationer och källor som “saknar trovärdighet” i grupptänkandets paradigm. Scott Ritter, som hade rätt om att Irak inte hade några massförstörelsevapen före Irak-kriget hade rätt (han var vapeninspektör i Irak). Men han “saknar trovärdighet” eftersom de fakta han framför inte är kompatibla med grupptänkandet. Däremot är grupptänkandets egna tankar “mycket trovärdiga”, trots att de saknar kontakt med den verkliga verkligheten. Men de stärker varandra, över gränser, i ledarartiklar, TV, o.s.v.. Röster som inte är kompatibla med deras paradigm sållas bort och tystas från det publika samtalet – förpassas till Internet och till tribunaler som ignoreras, de är “inte trovärdiga”.”

Jag vill även gratulera till det utmärkta namnet på din blogg, “yeslove”. Det är summeringen av mina egna slutsatser: Kärlek eller rädsla, där jag sagt ja till kärlek; “Yes Love”. Hade jag själv börjat blogga i dag, hade det kanske varit det namn jag valt. :)

yeslove

McMurtry verkar intressant. Den där synkroniseringen är märklig, kanske har vi människor förutom en evolutionär reptilhjärna också en bortglömd fårhjärna som spelar en roll i sammanhanget.

Bortom grupptänket är det förstås också någon som håller i taktpinnen. En film jag uppskattade mycket är Adam Curtis “The century of the Self” om Edward Bernays och det mycket medvetna formandet av konsumtionssamhället.

Tack ska du ha för de vänliga orden.